Jag kom fram till en sak när jag stod i duschen och tänkte.
Och det var att jag är typ beroende av kärlek.
Det spelar ingen roll vad det är för sorts kärlek.
Bara jag får det av någon sort.
Och detta är inte bara något som jag sitter och skriver utan jag drömmer om kärlek ungefär 5/7 nätter och fantiserar om det hela tiden.

Kärlek framstås ju som något underbart och vackert.
Ändå är just kärlek bara krånligt och komplicerat.

Dessutom så är kärlek alltid en bra sak i alla filmer.
Själv kan man inte ens få en enda romantisk upplevelse.
Det borde någon gång vara någon som aldrig får uppleva kärlek.

Samma sak med alla hjärtans-dag.
Överskattat!
Iaf när det gäller yngre par.

Menmen, man får leva med alla glada människor som är superlyckliga över alla hjärtans-dag.