Jag är stolt över mig själv. Jag känner att jag växer som människa hela tiden. Jag börjar inse mer och mer vad som är rätt och fel.
Men, jag har fortfarande långt kvar att gå. Det allt egentligen handlar om är min viktnedgång.
Innan jag började gå ner i vikt såg jag trött ut, var blek och hade påsar under ögonen, mitt hår var slitet och jag såg hemsk ut.



Jag insåg själv att jag inte kunde se ut som jag gjorde eller fortsätta äta som jag gjorde. Så jag började gymma, det var hemskt i början. Jag orkade ingenting, var så läskigt otränad och jag skämdes när jag gick till gymmet. Jag skämdes så mycket!

Efter ett tag på gymmet så började jag känna att jag gick ner i vikt. Vilket fick mig att tycka att det var roligt att gå dit. Eftersom jag märkte att jag faktiskt fick ut något av det.
Min vän frågade mig även runt den tiden om jag ville komma och färga håret på hennes skola och då såg man en ännu större förändring.



Nu går jag på GI/LCHF - jag vill bli fin!
Jag är nöjd med mitt val av att bli normalbyggd istället för att fortsätta vara större än alla andra.
Jag har hittills gått ner 13kg. Men mer ska det bli! ;)